Vackra röda nypon

Så mycket vackra bilder på fantastiska höstfärger man ser på bloggar och Instagram. Och visst är det härligt med denna glödande final på säsongen. Men bär och nypon kan vara minst lika vackra! Går jag tillbaka i mitt bildgalleri hittar jag vackra nypon från många olika tillfällen och från många olika rosor. 

De mest klassiska i nyponväg man kan tänka sig är nyponrosen! Men det är lätt att luras. Det finns många vildrosor som är så snarlika att det är svårt att skilja dem åt. Nyponros och stenros är exempel mycket lätta att förväxla.

Med hjälp av bestämningsnycklar har jag i alla fall försökt skilja dem åt.

Avlånga nypon på stenros.

De här vackert röda och lite avlånga nyponen är en stenros (R. canina)

Nyponen är hållbara och passar bra i vas.

Just de smalt samlade märkena och kransen runt om är ett tecken.

Fantastisk färgprakt på stor nyponbuske.

Vår älskade nyponros (R. dumalis) vars nypon är lite rundare, har en bredare bas för märkena.

En gammal nyponbuske översållad med röda nypon på nakna, gracilt böjda grenar är en vacker syn. Särkilt om vädret är grått. Då ser busken nästan självlysande ut.  Nyponen var viktiga i gamla tiders kosthållning eftersom de är rika på c-vitamin.  Men man kunde göra soppa på i stort sett vilken råvara som helst och i en receptbok från 1930-talet finns nyponsoppa som en av nära hundra sopprecept.

Nyponsoppar enligt gammalt beprövat recept

Nu behöver man inte gräva ner sig i artbestämning för att kunna njuta av vackra nypon.

Fina, röda nypon.

Men om man vill veta kan detta vara till hjälp. Kika här om du vill artbestämma rosor SLU Att inventera rosor

Vackert med röda nypon på daggrosen.

Men vad de här vackra nyponen kommer ifrån vet jag alldeles säkert eftersom det är min egen daggros (R. glauca). Daggrosen får inte bara vackra nypon utan också en vacker gul höstfärg på bladen. De står sig väldigt bra mot de liladaggiga grenarna.

Stickiga nypon på carolina-rosen.

Lite annorlunda och lustiga nypon får denna förvildade ros som troligen är en Carolinaros (R. carolina). Jag har hittat den utmed vägen i det som troligen är rester av en gammal trädgård.

Underbar höstfärg på carolina-rosen i rosa och orange.

Carolinarosen är torktålig och blir 1 - 1,5 meter hög och säljs som E-planta. Eftersom den får vackert rödorange höstfärg och nyponen sitter kvar länge är den absolut ett alternativ till andra tåliga buskrosor om hösten. Den är nämligen inte lika taggig som sin familjemedlem vresrosen. 

Stora nypon på vresros.

Vresrosen får gul höstfärg samtidigt som den ibland kan vara överöst med stora röda nypon.   Eftersom nyponen är stora och runda är de toppen att använda till höstdekorationer. Lätta att trä upp på ståltråd och formas till hjärtan och kransar.

Vresrosens runda nypon är fina i arrangemang.

Låter man vresrosens nypon sitta kvar blir det till fågelföda. Framför allt trastarna gillar nyponen, men både mesar och finkar äter dem gärna. Eftersom vresrosen blommar hela sommaren sätter den nypon efter hand. Jag tycker därför att den vitblommande vresrosen är vackrast eftersom de vita blommorna står vackrare mot röda nypon än vad de vanliga rosa blommorna gör.

Pimpinellrosen får svarta nypon.

Vitblommande och lätt att känna igen är pimpinellrosen (R. pimpinellifolia) med sina runda, svarta nypon. Min erfarenhet är att de är nypon med tunna skal och att de därför är lite kladdiga att ta in i vas eller binda i krans. Lite synd eftersom det är ganska fint!

Fint med nypon i vas.

För några år sedan blev det otroligt populärt med nypon i vas och kruka. De här bilderna är från Hem&Villamässan för några år sedan där det  fanns det buketter med nypon i var och varannan monter.

Nypon och brudslöja. Snyggt!

Som här tillsamman med brudslöja. Väldigt vackert!

Fruset nypon hänger kvar. 

Men om man inte vill ha nyponen i vas och fåglarna inte tar dem sitter de ofta kvar hela vintern. Och frostnupna nypon är dekorativa och fantastiskt tacksamma att fånga på bild. Blir alltid vackert tycker jag! Hejja för vinternypon!

Nypon, nyponbuskar, nyponsoppa, fruset nypon, höstnypon, röda nypon, svarta nypon

Brittsommar och frost

Brittsommar och 15 grader varmt i början av veckan. Pelargoner och dahlior blommar fortfarande samtidigt som ljung och andra höstväxter fått följa med hem från plantskolan. Sommar möter höst. 

Dahlia 'Uchuu' blir aprikos på hösten.

Dahlia 'Uchuu' ändrar som alltid färg från blodrött till aprikos och rosa när nätterna blir kallare. 

Olvonets blad i vackert rosarött bland sommarblommorna.

Olvonbusken får härligt rosaröda blad som blåser ner och lägger sig bland pelargonerna och femtungan. Olvonbuskar har vi numera flera av, även om många av dem fortfarande är små. När skogen togs ner och fröbanken i jorden gav sig till känna dök det upp flera överraskningar, bland annat skogsolvon (Vibrunum opulus). Den blommar så vackert med sina vita blommor på högsommaren och den får både fina höstfärger och röda, lite glasartade bär. En buske jag är så glad över. En naturens gåva.

Björkarna har snart släppt alla sina blad och gräsmattan blir gulprickig. Förra året krattade vi inte mycket löv och kanske är det därför koltrasten kom tillbaka i år. Den som ju älskar att böka i lövmattan i jakt på mask och småkryp.

Rostfärgat hos jordgubben.

Fantastiskt fin färg på jordgubbsbladen. De fem plantorna har givit bär men alla har blivit uppätna av möss och fåglar innan vi själva har fått glädje av gubbarna. Nästa år planerar jag att flytta in dem i det kommande växthuset.

Växthuset är planerat att byggas på gaveln av den helt nya boden. Borta är den gamla grå, gistna boden med fukt i väggarna och läckande tak. Även om den hade sin charm är det skönt med rejäl  snickarbod och en torr vedbod.

Fin färg på koreansk plymspirea.

Fin höstfärg får också koreanska plymspirean (Aruncus aethusifolius). Enligt perennboken finns en selektion från botan i Göteborg som lär få ännu finare höstfärg men den här duger gott. Annars har det i det stora hela varit sämre med höstfärgerna än i fjol. En köldknäpp för några veckor sedan fick många vackra höstlöv att skrynkla ihop sig till bruna och torra knyten. De som klarade knäppen har nu i stället fått ny växtkraft när brittsommarvärmen slagit till.

Litet skott av surtorn står på tillväxt.

Man har sina skyddslingar och mitt lilla surtorn (Berberis vulgaris) vårdar jag ömt. Surtorn var vanlig förr men förbjöds då den var värdväxt för svartrost som angrep havre, korn och råg. Förbudet upphävdes så sent som på 1990-talet. Den här berberisarten har större och vackrare blomklasar än den vanligare häckberberisen (B. thunbergii). Säkrast att skilja dem åt gör man på taggarna, som hos häckberberis sitter en och en men på surtornet sitter tre och tre.

Frost på lingonriset.

Så kom första riktiga frostnatten och iskristaller bildade vackra kanter på lingonriset. Men runt huset var det forfarande så varmt att pelargoner och dahlior klarade minusgraderna.

Trattkantareller.

Vid bäcken har jag mitt trattkantarellställe som alltid levererar. Flera år har jag kunnat plockat dem så sent att de varit stelfrusna som tennsoldater. Väl inne i stugvärmen tinar de och blir lika fräscha och fina som om man plockat dem i plusgrader.

Härligt med björkved till spisen.

Inomhus eldar vi i vedspisen och det är ett ständigt hämtande av ved. Men man känner sig rik när man kan ta ved från egen mark och nya vedboden kommer säkert att fylla sin uppgift.

Milda höstfärger mot granarna.

Skogen finns alldeles intill oss och milda färger på höstväxterna passar bäst. Heucheran har överlevt från förra hösten i en kruka hela sommaren. 

Ängen är höstigt brun.

Att här varit en skog en gång är svårt att tro! Det är ett 15-tal år sedan skogen togs ner och nu börjar marken äntligen stadga sig. När det fälls många träd på liten yta frigörs kväve i marken och det kommer ofta upp mängder av björk, asp och gran. Under alla år har vi huggit sly och nu är det mest fråga om att låta välvuxna småträd få livsutrymme och jag sparar skott av lönn, oxel, rönn, ek och buskar av olvon, hassel, brakved och häggmispel. 

Nu är marken höstbrun men jag vet att det kommer en tid när ängen exploderar i försommarblomning. Visst kan man längta men jag tycker den är så vacker som den är i den bleka höstdagern.

Stilla i viken om kvällen.

Vindstilla höstkvällar kan vara magiska. Nere vid stranden speglar sig stenarna i vattenytan och solen dalar över herrgården nere i viken. Men det kyler på och man fryser om fingrarna när man håller i kameran. Dags att gå in med andra ord!