Blandade känslor för vacker skråp

Får jag presentera en växt som jag har väldigt blandade känslor inför?

Pestskråp heter den och namnet lockar inte till någon omedelbar kärlek. Men blommorna är fantastiskt vackra på riktigt nära håll. Knopparna ser ut som små rosa sockerpiller upplagda på spetspapper när de kommer upp ur marken i april-maj, långt innan bladen ger sig till känna.

Pestskråp

Pestskråp är till största del tvåbyggare, dvs den har han- och honblommor på olika plantor. I vårt land är övervägande delen av blommorna hanblommor vilket innebär att den inte kan föröka sig med frö. Nu är inte detta något problem för pestskråpen eftersom endast en liten rotbit kan ge upphov till en ny planta och det sägs att pestskråpen sprids genom rotbitar som hamnat i jordlass!

Pestskråp

Pestskråpens blad växer ut efter blomningen

När blomningen börjar lida mot sitt slut har de kraftiga bladen börjat växa. Med tiden blir de mycket stora och grova och en diameter på 80 - 100 cm är inte ovanligt. Mer imponerande än vackert!

Eftersom de kraftiga jordstammarna och imponerande bladen hindrar andra växter från att etablera sig där den växer kan den lägga stora områden under sig. Det är alltså inget för en liten villaträdgård! Men den är ändå spännande som trädgårdsväxt. Har man möjlighet att plantera den så att man kan begränsa den med gräsklipparen kan den vara rolig att hålla eftersom den är smått historisk. Namnet har den fått av att man ansåg att den kunde hålla pesten borta. Att hålla pesten på avstånd är knappast något vi behövt göra de senaste århundradet men så sent som på 1950 upptäcktes att pestskråp innehåller petasin, ett ämne i klass med det mer kända palavern. 

Pestskråp i Forsmarks Engelska Park 

Pestskråpen är dock äldre än så och lär ha varit känd redan på 1500-talet. I vissa nutida trädgårdsböcker benämns den som "Birgittablomster" men jag har inte hittat något om att den skulle ha vuxit vid Vadstena kloster. Däremot nämns den i Arvid Månsons Örtabok från 1637 där det står att "... om man dricker där av två gånger om dagen, två skedar tillika. Det fördriver gulsot." I gammal dokument kallas pestskråpen för både pestrot och pestilensrot. Någonstans har jag sett att den kallats "skräppa" men skräppor hör till släktet 'Rumex' (*) så det verkar inte stämma. Skråpsläktet heter däremot 'Petasites'  som kommer av det grekiska ordet petasos som betyder bredbräddad hatt. Och har man barn så kan jag lova att de stora bladen lockar till att sättas uppochner på huvudet som en enorm solhatt! 

Pestskråp i Forsmarks Engelska Park 

Och nu när jag läser och skriver om pestskråpet bli jag övertygad om att jag ska försöka på plats för den någonstans i trädgården! Den har inte många krav. A-härdighet och läge från sol till skugga. Finast blir den i näringsrik och något fuktig jord. Bakom vår gamla vedbod skulle den passa!

*) "Millefolium, rölika och näsegräs - Medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition" av Inger Larsson

Vilda och tama växter i Lilla Ön

Lilla Ön kallar vi en liten bit mark mellan lillstugan och stora huset. Där har lagts upp stenbumlingar i ett odlingsröse och här växter det liljekonvaljer, midsommarblomster, blåbär och flera stora tuvor av ett vackert gräs med fina vippor (en art av Calamagrostis skulle jag tro att det är). Jag vill så gärna behålla karaktären av vildäng, men det ser lite risigt ut och det behövs absolut göras något åt det. Dessutom skulle jag gärna toppa det hela med några "tama" prydnadsväxter.

Såhär skulle det kunna se ut: Basen i planteringen tänker jag ska bestå av midsommarblomster, hundloka och två färger av akleja. Dessa växter har vi redan på olika håll i trädgården så det är i första hand fråga om att dela och plantera om. Blomningen kommer att vara som allra finast i juni så det här blir verkligen en ljuv försommarplantering. Aklejorna är båda gamla sorter och framför allt den rosa är ljuvlig med sina sporrar i violett, som så fint tar upp det violetta i midsommarblomstret!

 I mitten av området, som är runt 8 - 10 m2 står ett gäng björkar och en flerstämmig rönn. De skuggar bra och de blir lite lundkänsla under trädkronorna.

Idag har de höga gräsen och lingonriset har tagit överhanden men utsikten över sjön finns kvar. Smågranar konkurrerar ut liljekonvaljerna och den lilla bänken försvinner mer och mer.

Som ni ser behövs det lite upprustning! Men innan midsommarblomster, hundloka och akleja slår ut i den kommande planteringen tänker jag mig en vårmatta av vitsoppor och scilla. Vitsipporna försvinner helt när de blommat ut och scillan lämnar sina lansettlika blad att vissna i juni. Då hoppas jag att uppgiften som marktäckare ska tas över av den underbara liljekonvaljen!

I det stenröse som finns vid foten av rönnen tänker jag mig en liten grupp av mossflox, gulpister och pärlhyacint. Jag har sett den här kombon på en bild för länge sedan och det var mycket vackert!

Det vilda intrycket är viktigt men visst kan det vara härligt med några riktiga utropstecken.  Den underbara tuvalprosen är redan planterad här! Det är den tåligaste rhododenron jag har haft och jag räddade ett skott när jag flyttade från vår trädgård söder om Stockholm. Maken till färgklick i maj får man leta efter!

När rhododendron tackar för sig intas scenen av fylld daggros 'Nova' och pionen 'Catharina Fontijn'. Pionen doftar tyvärr inte men har en fantastisk rosa färg och blommar länge då den får nya knoppar i bladvecken under ganska lång tid. Daggrosen 'Nova' har godheten att behålla bladverket ner till marken vilket den vanliga daggrosen inte har.

Det är så roligt att smida planer och jag känner mig nöjd med växtvalen. Eftersom det kräver viss markberedning måste vi samordna med en del andra arbeten på tomten men att ta skott och dela redan befintliga växter är ett arbete som kan börja så snart värmen och vädret tillåter!

Växter i det här inlägget:

• Midsommarblomster, Geranium sylvaticum
• Hundloka, Anthriscus sylvestris 
• Akleja, Aquilegia vulgaris 
• Vitsippa, Anemone nemorosa
• Scilla sibirica 
• Liljekonvalj, Convalaria majalis
• Mossflox, Phlox subulata 'Emerald Cushion Blue'
• Gulplister, Lamiastrum galeobdolon
• Pärlhyacint, Muscari botryoides
• Tuvalpros, Rhododendron carolinianum 'PJM Olga Mezitt'
• Fylld daggros, Rosa glauca 'Nova' E 
• Doftpion, Paeonia lactiflora 'Catharina Fontijn'

Inspiration från Linnes Råshult

En bild från lustgården på Linnés Råshult blev väldigt uppskattad på Instagram. Roligt tycker jag som själv är så förtjust i trädgårdarna och den gamla kulturmarken runt prästgården Stenbrohult i Råshult där Carl von Linné växte upp.

Jag grävde vidare i mitt arkiv och hittade flera bilder från besöket där för några somrar sedan och tänkte att jag kunder dela med mig. Det är ett fantastiskt ställe!

Trädgården anlades av Linnés far i början av 1700-talet och hela gården med omgivande marker är sedan 2002 kulturreservat. Här finns en underbar liten lustgård vid huset vänstra gavel där det växer flera gammaldags perenner symmetriskt planterade i rundade rabatter omgivna av ett litet nät av grusade gångar. I mitten buxbomsrundlar omgärdade av kantbågar av böjda slanor.

Av perennerna i lustträdgården fanns bland annat brunröd daglilja och fina sidenörten som lockade mängder av humlor.

På gården odlas nyttoväxter på ett område som kallas Kålgården. 

Mellan nyttoväxterna fanns gott om ettåriga växter som lyste upp med härligt färger, såsom ringblomma och krasse.

Utanför gårdsområdet breder de gamla åkrarna och ängarna ut sig.

 Landskapet är gammalmodigt med hamlade träd och ängarna slås på gammalt vis med lie. 

Under vårt besök varierade vädret mellan sol och rejäla regnskurar. Men just när vi passerade genom grinden till utmarken där flera vackra bokträd växte, visade sig solen och spred sina varma strålar genom de vackra lövverket.

I månadsskiftet juli/augusti är alla ängar slagna och höet räfsat. Man kan bara tänka sig hur underbart det kan vara här i maj/juni när ängen blommar som allra bäst.

Odon och bok bredvid varandra. Här ser man verkligen vilken skillnad det kan vara mellan olika blad avseende färg och textur. Naturen visar sig från sin bästa sida!

Stockrosor gottar sig i solen mot den hantverksmässigt tillverkade gärdesgården. Störarna ska vara av enen och slanorna av gran. Rätt gjort håller gärdesgården i många år!

Linnés Råshult återvänder jag väldigt gärna till! Det är en trädgård som jag tror man ska uppleva under olika tider på året. Vi var som sagt där ganska sent på säsongen. En tur dit i slutet av maj skulle vara roligt!

Läs mer om Linnés Råshult här  http://www.linnesrashult.se/