21 oktober 2014

Spännande svampar i höstskogen!

Trattkantareller är väl det tacksammaste som finns i svampväg att plocka. De finns i hundratal om man bara kommer på dem. Allra vanligast är de i gles barrskog, gärna med unga tallar har jag märkt! 

Trattkantarellen hör till släktet Chantarellus där den sällskapar med den vanliga gula kantarellen och en femtio, sextio andra kantarellarter. Trattkantarell heter C. tubaeformis på latin. Påminner ju lite om en bastuba!

Trattkantarell
Trattkantareller 

 Märkligt nog har den levt lite i skymundan bakom den gula kantarellen under sekler men de senaste 10-15 åren har den seglat upp och betraktas numer som en fin matsvamp. Det kryllar av recept på trattkantareller på webben och i kokböcker. Vill man inte tillaga den direkt förväller man den och fryser in eller också får den ligga på papper att torka. På ett varmt badrumsgolv kan det räcka med 2 - 3 dygn.

Trattkantarell på torkning
Trattkantareller på tork

Det finns en trattkantarell utan gul fot som är mer jämngrå från insidan av hatten och ner på foten. Den heter just grå kantarell (C. cinereus). Ytterligare en svamp i släktet som påminner som trattkantarell är den rödgula trumpetsvampen (C. lutescens) men åsarna under hatten är inte lika tydliga som på trattkantarellen.

Rödgul trumpetsvamp (C. lutescens) Foto: Mikael Krikorev, Svampguiden

När det gäller trumpetsvamparna har jag mest hittat den svarta (C. cornucopioides) och alltid på samma ställe under några ekar på min systers landställe. Bitoper med just ekar eller hassel gillas av trumpetsvampen.

Svart trumpetsvamp (C. cornucopioides) Foto: Mikael Krikorev, Svampguiden

Precis som trattkantarellerna är trumpetsvampen bra att torka. 


Skörden för några år sedan ligger fortfarande i glasburk. Inte bara lätt att förvara utan riktigt dekorativt också. En tunn bit tyg som lock passar bäst eftersom det måste vara luftigt. Det kan alltid finnas kvar en smula fukt i svampen som kan börja mögla.


Kantarellerna hör ju till svampälsklingarna och det är inte många andra svampar så här sent på säsongen som hamnar i min svampkorg.


Men jag håller ögonen öppna och spanar gärna efter andra svampar. Fyndet den här gången är klubbsvamp, Clavariadelphus på latin! Den går att äta men brukar knappast räknas till de läckra matsvamparna. De här exemplaren växte djupt inne i dunklet under en gran. 

Stor klubbsvamp 

Av klubbsvamparna finns det två arter, rodnande klubbsvamp (C. helveticus) och flattoppad klubbsvamp (C. truncatus),  som är sällsynta och även om de inte är rödlistade bör man värna dem om man stöter på dem. 

Ganska vanligt och väldigt synlig är den fjälliga bläcksvampen (Coprinus comatus). Vi har flera exemplar i olika mognadsstadier i gräsmattan utanför huset. Ingen berömd matsvamp den heller men min farmor ansåg att de kunde plockas och användas som blandsvamp. Vill man plocka dem bör man se till att ta dem när de är så fina och vita som på bilden här under.

Fjällig bläcksvamp
Fjällig bläcksvamp 

När nedre kanten börjar mörkna är de för gamla för att ätas och får stå där de står. Trots att de inte är några kulinariska berömdheter tycker jag att de är ganska fina i gräsmattan. De vita svamparna står fint mot de vissna kastanjebladen.

Fjällig bläcksvamp
Äldre fjällig bläcksvamp

Det var sena höstens svampäventyr! Ännu kan man plocka trattisar och av dem kan man ju aldrig får för mycket.

Läs mera om våra matsvampar på Svampguiden.com




17 oktober 2014

Höstfix runt nya vita huset

Ibland sker förändringar i tillvaron man inte kan styra. Vi sålde vårt hus i stan, bland annat för att kunna spendera mer tid i vårt älskade Bergslagen. Men vi har jobben här i Stockholm så huset byttes mot lägenhet.  När vi vant oss vid tanken att skiljas från hus och trädgård kändes det faktiskt riktigt bra och den generösa terrassen som följde med bostadsrätten ger nya odlingsutmaningar!

Men så brinner det i det hus dit vi flyttat och efter att bara ha bott där i en månad blev vi tvungna att söka ett evakueringsboende! Branden förstörde många lägenheter och skadorna på huset tar mellan 12 - 14 månader att reparera.

Så nu bor vi sedan en vecka i ett annat hus, ett vitt hus med moderna drag och sparsmakad inredning. Och det blir till att tänka trädgård på ett helt annat sätt. 

Till det här vita moderna huset passar inte alls den ymnighet som jag så gärna omger mig med. Det gäller att våga ställa sina egna ideal åt sidan och se vad som passar bäst just här. Att lyssna in huset och platsens själ talar man ju ofta om. Och har man ett hus till låns kan man heller inte göra om, gräva och plantera. Man får utgå från det som finns!

På altanen fanns en lång låda där jag satte alunrot, skimmia och blåsvingel. Rosa toner blev vackert mot det vita. Alunroten och svingeln har jag tänkt att övervintra och ta med tillbaka. Jag försöker tänka på att köpa sorter som kan få ett andra liv när vi kommer hem igen till terrasslägenheten. Känns fel att bara köpa för detta enda år och sedan slänga. Svingelsorten heter 'Intense Blue' och brukar säljas såhär års som säsongsväxt men jag har haft dem i krukor utomhus under flera år så jag börjar betrakta dem som åtminstone zon II-härdiga.


 Skimmia har jag dessvärre inte lyckats övervintra. Jo, de har överlevt men blommar inte igen. De vi såhär års ser på plantorna och som har den fina bronsrosa tonen är faktiskt knoppar. Men de hinner sällan slå ut och skimmia har blivit en köp-och-släng-växt. 


Lånar man måste man vara försiktig och därför har jag köpt tassar att ställa krukfaten på. På altanen står teakmöbler som blivit vackert grå av väder och vind och ägaren tycker inte vi ska ta in dem under vintern. Står krukorna direkt på träet blir det fula ringar som inte går bort.


Med vita väggar som bakgrund fixar man lätt lite grafiska effekter. En torr syrenkvist blev fin i krukan, enkelt nerstucken direkt i krukjorden.


Precis vid tomtgränsen står en lönn som nu tappar sina vackra blad. Men det har varit regnit och fuktigt de senaste dagarna och löven klibbar mot asfalten. Är inte alls så där fluffiga och prassliga som de måste vara för att passa bäst som dekoration. Blir till att torka på badrumsgolvet...

Lägg till bildtext

… för att sedan mjuka upp lite runt lyktorna i vindfånget vid entrén.


Glad blev jag att Annika Christensen tipsade om ljungen med alla färger! Tycker den är toppen. Kanonfin mot det vita huset! När man har så få krukor måste det till färg för att synas.



Ljung är användbar, inte tu tal om annat. Har försökt att få även den att överleva flera säsonger nedsoppad bland den naturliga ljungen i Bergslagen, men plantorna ser piriga ut och ger nog snart upp. Ljung måste planteras på våren och kräver en hel del för att trivas.

Den bruna julrosen (Helleborus x sternii) är inne på sin andra vinter i kruka! Nu har den en liten down-period men är annars otroligt blomvillig. Vita ljungen har mellanlandat i krukan men ska följa med till Bergslagen till helgen. Jag gör ofta så, ställer ner krukorna på lite olika ställen innan de hamnar i jord. Man får njuta lite mer på det viset!




Ha en skön helg!



13 oktober 2014

Höstfärg i trädgård och natur

Älskade höst! Vad jag tycker om den här årstiden! Färgerna, doften av förmultnande löv och prasslet runt fötterna när man vadar i fallna lönnlöv.

höstlöv lönnar

Man blir lekfull!

Lönnlöv höst

Både naturen och trädgårdarna färgas i alla tänkbara höstnyanser. 
I naturen hör asparna till de höstträd som kan få riktigt fin färg. En löv blåste fast utanför glasrutan på landet och blev till ett fint blickfång.


Bland det odlade buskarna får berberis ofta fina färger. Grönbladiga sorter får vackert marmorerade blad och är därför vackrare på hösten än sina gula och rödbladiga syskon. 

Berberis

Färgsprakande är också trollhasseln som ståtar med olika färger på bladen, lime, citron, oliv och chockrosa! Starkt rödrosa blad får också de japanska lönnarna.



Den här lilla lönnen har inte riktigt fått den slutgiltiga morotsröda färgen ännu, men är på god väg.

Acer palmatum 'Ornatum'

Häggmispeln skiftar i färg ganska tidigt på säsongen.

Prakthäggmispel (Amelanchier lamarckii)

Avklippta grenar blir fina i kruka. Stick ner dem i blöt jord och de håller sig i veckor. Björkspirea till höger.


En av de finaste träd man kan tänka sig om man vill ha sprakade höstfärg i trädgården är rönnen "Dodong".

Ullungrönn (Sorbus 'Dodong)

Många färger fullkomligt exploderar i solsken men jag tycker att tonerna blir mildare och vackrare i dis och dimma. I det melankoliska höstvädret med stilla duggregn utmärker sig bokträdet mot grannträdens kala stammar.

Bok (Fagus silvatica)

Och i skogsbrynet flammar aspen högt över de andra träden. Inte en krusning på vattnet och i strandkanten rodnar odon och gräset har gulnat.

Höstdis i Västmanland