Att försöka få stuns på en naturtomt fordrar ibland lite annat än handspade, vårgödsling och frösådd. Man får arbeta med lite större penseldrag. Det blir mer såg och yxa, mer kånkande och släpande. Men jag älskar det! Och även om det är fråga om en naturträdgård kan man använda sig lite av samma knep som i en villaträdgård, att värna siktgator och blickfång, att tänka struktur och dynamik. Växtvalen är det som kommer ur marken. Björk, gran, blåbär och ljung är karaktärsväxter. Och all sten, sten som lagts i odlingsrösen på det som en gång i världen var små åkertegar.
Men vi har lite traditionell trädgård runt husen. Där har jag bland annat valt några sorter som är snabba att vakna till liv på våren, sorter som ger grönska tidigt. Här allium, stor gemsrot och rönnspirea!
Inne i skogen porlar bäcken med vatten från myrarna uppe på höjden. Fuktigt och trollsk. Bäckfåran är kantad av smaragdgrön mossa.
Uteköket ser ödsligt ut innan det har ställts i ordning för sommarsäsongen. Vattnet ser lockande ut med det är bara 7 grader varmt! Ännu inget premiärdopp.
Vi har flera tusen kvadratmeter hyggen. Här var skogen tät för ett 10-tal år sedan. Det som en gång var odlad jord och betesmark har fått växa igen sedan brukningen lades ner på 1940-talet. Det tar lång tid för naturen att återhämta sig. Kalhuggning skapar oblans i jorden och det frigörs enorma mängder kväve. Hyggesarter som hallon och kruståtel och miljoner skott från björk och asp växer över alla bredder. Och alla dessa smågranar. Jag har säkert klippt ner 150 smågranar i helgen! Men i jorden ligger också frön från häggmispel och olvon och väntar på just de rätta förhållandena för att gro och sätta fart! Dessa fina buskar blir lönen för mödan.
Men skogshuggarlunch i matkorg piggar också upp!
Att det varit mager och gles skog på några ställen skvallrar fönsterlaven om. Det tar flera 10-tal år för laven att bilda den karaktäristiska kuddformen. Med den vetskapen vill man värna varenda uns av denna lav. Jag går på lavinventering och försöker memorera alla ställen.
Första stenmurklan på samma ställe som vanligt!
Till det ljusöppna skogbrynet hör tibasten. Den stora busken är en gåva och jag blev själaglad av att få en vildsådd tibast av den storleken. Men vildsvinen grävde under rötterna och i år har den blommat så sparsamt. Hoppas att det inte är ett dåligt tecken.
Tomten är ganska stor och jag vill gärna försöka få rum med olika biotoper. Här är en del som skulle passa perfekt som ett lundparti. Tre hasselbuskar är planterade och om bara några veckor kommer marken att vara fylld av liljekonvaljer. I juni sluter sig krontaket och det blir mörk och dunkelt, precis som det ska vara i en lund. Men ännu är det långt dit. Tack och lov.
Ha en skön dag i vårvärmen!
