En nyplanterad växts andra säsong är spännande. Har den etablerat sig ordentligt och har den klarat vintern? Kommer den att se ut som jag hoppas?
En av fjolårets nyplanteringar är pionen "Catharina Fontijn". Den har verkligen blivit vad jag hoppats, planterad i det höga gräset.
Jag läste om den i en bok av Lisa Winnerlid, som tipsade om den eftersom den så lätt sätter ny knopp i bladvecken när man klipper bort de över blommade blomställningarna och därför har lång blomningstid. Den var inte så lätt att få tag på men råkade dyka upp bland sommarblommorna utanför ett snabbköp! Ibland har man flax!
Ny förra året var också rönnspirean. Jag ville ha något lite gammaldags, något tåligt och snabbväxande framför den nybyggda gäststugan och då föll valet på rönnspirean, en buske som det inte så ofta skrivs om. Det här är E-plantan 'Maia' och den har tagit sig otroligt bra. 'Maia' är härdig till zon V.
I framkanten satte jag praktbetonica. I välgödslad jord blir blommorna blåare, plantorna högre och bladen enorma.
Den blev snabbt lika hög som rönnspirean.
Ny varje år är bortsnejlikan, eller åtminstone färgerna. Den korsar sig och frösår sig villigt och växer lika bra i rabatterna som i gräset. Innan blommorna slår ut ser man tydligt varifrån den fått sitt namn. Den ser ju ut som en liten borste, eller hur?
Årets nya färg står den här tvåfärgade nejlikan för. Kan gissa att den vita och chockrosa är föräldrar! Nejlikorna är underbara att plocka i buketter. De doftar ljuvligt!
Finns det något som inte klarat sig? Javisst finns det det. Skogskaprifolen 'Belgica' har bara några piriga skott nere vid roten trots att den skulle klara sig till zon VI. Men jag tror det står för fuktigt! Flera nysatta lavendel är också borta och av Säfvstaholm är det bara en torr stam. Älgarna fullkomligt massakrerade den! Schersminen klarade inte av vare sig älgar eller plogbilen. Och fler finns på listan.....
Men det bara att försöka igen. Man måste våga misslyckas också.