Dahlior av alla slag

Att få en växt uppkallad efter sig är få förunnat.


En av Carl von Linnés lärjungar, Andreas Dahl fick ett helt växtsläkte uppkallat efter sig, Dahliorna! Om detta kan man läsa i en trevlig liten folder från Bergianska om Linnés lärljungar. 


Det var en professor Cavanilles i Madrids Botaniska trädgård som uppkallade släktet efter honom. Professorn hade fått dahliafrön från Mellanamerika som han sådde och i slutet av 1780-talet blommade dessa plantor för första gången.

Det finns runt 35 vildarter av dahlia och frön och knölar av fler olika sorter skickades över till Europa i slutet av 1700-talet. Dahlia pinnata var en av de första dahlior som namngavs i Europa. Det visade sig senare vara en hybrid men den är mycket fin tycker jag. 

Dahlia pinnata Cavanilles från 1791

De rena arterna är enkelblommiga och Dahlia coccinea är en av dem.

Dahlia coccinea från 1789

En bit in på 1800-talet startade ett mer kommersiellt förädlingsarbete och dahlian spreds över Europa. Om man räknar alla sorter som finns eller har funnits av dahliahybrider är det fråga om ca 50 000 stycken! En del sorter skapade under första delen av 1900-talet säljs fortfarande. Då började dahliornas former och färger ta ut svängarna ordentligt! 

Dahlia Oriental Dream

Dahlia Giraffe från 1940

Dahlia Autumn Fairy

Dahlia Bohemian Spartacus

Dahlia Claire de Lune

Dhalia Peace Pact

Dahliorna kräver inte mycket jobb. Jag gräver upp knölarna och lägger dem jordiga på tidningspapper över vintern. Det fungerar utmärkt bara de förvaras torrt och svalt. Snart är det dags igen att i slutet av mars plantera om dem. Man bör vara ganska noga att toppa plantorna tidigt har jag märkt, för att få buskiga exemplar. I maj-juni kan de sen planteras ut.

Om man nu tycker att hybriderna är alldeles för vildsinta kan man kanske välja denna dahlia som också hör till en av de allra första som kom till Europa.

Dahlia sorensenii från 1796

Marie Ohlson har på sin hemsida www.dahlia.se många bra tips och mycket kunnande att dela med sig av.

Tyska Dahlienverzeichnis har en bra hemsida med vackra fotografier och en enkel sökfunktion där man kan välja både färg, höjd och sort. Alla bilder i det här inlägget är därifrån www.dahlie.net. De hänvisar till försäljningsställen i förekommande fall men hemsidan är i första hand rolig om man vill bekanta sig med utbudet av dahliahybrider. 

Växter i detta inlägg:

• Dahlia pinnata 'Cavanilles' 
• Dahlia coccinea 
• Dahlia 'Oriental Dream'
• Dahlia 'Giraffe'
• Dahlia 'Autumn Fairy'
• Dahlia 'Bohemian Spartacus'
• Dahlia 'Claire de Lune'
• Dhalia 'Peace Pact'
• Dahlia sorensenii 

Källor i detta inlägg

• www.dahlie.net
• "Linnè i Bergianska"  folder från Bergianska Trädgården

Terroirist javisst!

Jag läste om stjärnkocken Alain Passard i morse och hans odlingsfilosofi. Han lär vara en av de främsta "terroiristerna" fick jag veta. Att vara terroirist (av franskans terroir = jordmån, odlingsläge) är att vara övertygad om att smaken på grönsakerna beror på jordmån och odlingsförhållanden.

Att råvarorna har yppersta kvalitet är avgörande för resultatet och alla grönsaker som han använder i sin trestjärniga restaurang L´Arpège odlas på hans egna gårdar. Här plöjs till och med odlingbäddarna med hästdragen (!) plog eftersom han tycker att traktorer och maskiner förstör jorden. Tunga fordon packar jorden hårt och kan formligen krossa det så viktiga mikrolivet i odlingsbäddarna. Det gamla manuella sättet att plöja med häst ger bättre jord och därigenom mycket godare grönsaker. Allt enligt hans egen filosofi!

            

Det låter både fantastiskt gott och väldigt sympatiskt! Nu är ju inte det här en matlagningsblogg men jag ville ändå skriva om hans idéer kring det här med jordmånens viktiga betydelse. Det bor nog en terroirist i oss alla, eller hur?

Med önskan om en trevlig helg

Läs mer om Alain Passards besök i Sverige www.pastan.nu

Marabouparken

Under sensommaren i fjol var jag på en guidad visning av Marabouparken i Sundbyberg norr om Stockholm. Parken utformades under 1940-talet av landskapsarkitekt Sven Hermelin och gjordes i samverkan med chokladfabrikens ägare. Den var i första hand tänkt som en rekreationspark för de anställda på Marabou. Skaparna av parken hade tagit till sig de modernistiska idéerna om att en god utomhusmiljö har stor betydelse för människors välbefinnande. Skapandet av Marabouparken byggde alltså på ett starkt socialt engagemang.

Dammen i parkens bortre ända är inte mer än 20 cm djup. Här har man tänkt i första hand på lekande barn och inte på att kunna plantera växter i en sumpzon. Dammen är kantad av cementplattor som i en långgrund sluttning försvinner ner i vattnet och som täcker hela dammens botten. Vatten cirkulerar genom en pump som finns gömd i paviljongen.

Planteringarna runt paviljongen är frodiga och växtvalen är typiska för tiden. Stora, tydliga växter med vackert bladverk. En gång av kalksten försvinner in bland daggfunkia och tujor.

Större delen av parken ligger i en sänka och breda blandrabatter, med höga träd i fonden, ramar in en stor gräsmatta i mitten, tänkt för lek, bollspel och picnic. Att inte långsidorna har gjorts raka är uträknat! Med svängda kanter blir det längsgående djupperspektiven tydligare.

Stora sjok av bland annat ligularia och plymspirea till vänster. Är det inte vackert med trädens silverfärgade bladverk till takplattorna i skiffer på paviljonen?

I en övre delen av parken, närmast husen, finns flera skulpturer och rabatter med sommarblommor. Att ha skulpturer i parken var också ett sätt att öka den viktiga "skönhetsupplevelsen".

I sluttningen ner mot dalen går långa gångar i frodiga snår av bland annat rhododendron. När jag var där i sena augusti hade Rhododendron 'Cunnighams White' kostat på sig en andra blomning! 

Det är nu länge sedan chokladtillverkningen flyttade och nu håller bl a ett Call Center-företag till i lokalerna. Efter att de flyttat till Marabouhuset och fått tillgång till parken under luncher och raster, hade sjukfrånvaron, berättade guiden, minskat på företaget. 40-talets tankar om att en fin parkmiljö främjar hälsan står sig än i dag! 

Läs mer om Marabouparken:


http://www.marabouparken.se/historik.php?fNav=B

Supermodernt och fjällkänsla

Lite extra svag är jag för trädgårdar som jag upplever tar avstamp i naturen. Kenneth Hellberg ritade en visningsträdgård för Sommarsalongen i år som jag tyckte var ett mellanting mellan det supermoderna och en känsla av svenska fjäll.

På ena halvan av trädgården fanns större sjok av ulleternell som var så vackra i motljus. De samsades med kärleksört Matrona.

På den andra halvan av den avlånga trädgården var vit solhatt bland de dominerande tillsammans med prydnadsgräs.

Trädgårdens två halvor, på var sin sida av en mittgång skulle symbolisera den vandring ett par gör på var sin hand innan de kommer fram till ett altare för att vigas. Vandringen gjorde man genom ett antal  gracila bågar i vitmålad järn där milt rosa klängrosor växte.   

I en matta av sten och silverludna ullvide, reste sig vita björksammar. Ullvide växer vild i svenska fjällen och kan där bilda ogenomträngliga snår. Det var kanske ullvidet som gav mig känslan av det norrländska, karga landskapet?

Allt var inramat av strama vita väggar och rännor i rostig stål som med vatten i skapade liv och atmosfär. Stammarna på himalayabjörkarna tog upp de vita väggarnas färg. Stramt, smakfullt men med en omisskännligt stänk av fjällnatur. Vad jag tyckte om det här!


Mer om Kenneth Hellberg finns att läsa på www.designavland.se


Växter i detta inlägg

• Ulleternell (Anaphalis triplinervis)
• Prydnadsgräs (Carex comans 'Frosted Curls')
• Vit solhatt (Echinacea purpurea 'Alba')
• Ullvide (Salix lanata)
• Himalayabjörk (Betula utilis var. jaquemontii)

Äng att längta till

Ängen måste vara allas vår blomsterlängtans ursprung! Som en hälsning till tidigare generationer svarar den med större blomsterprakt ju fler årtionden vi hävdar den.  

På vår lilla äng i Bergslagen blommar i maj smörboll, förgätmigej, gökärt, gullviva och ängsbräsma. Inte så rikligt ännu eftersom den gamla lövängen fått växa igen sen 1940-talet. Men med varsam hand röjer, fagar och slår vi för att försöka återskapa lite av den blomsterprakt som naturen kan vara så givmild med.

Smörboll eller daldocka som den kallas i Bergslagen (Trollius europeus)

Förgätmigej (Myosotis scorpioides)

Gökärt (Lathyrus linifolius) 

Gullviva (Primula veris)

Ängsbräsma (Cardamine pratensis)

Så småningom får det också bli gärdsgård runt ängen, jag kanske runt hela tomten. En riktigt gjort gärdsgård rymmer så mycket hantverkskunnande! 

Skönt att veta att tiden är lojal och tickar på som vanligt. Det kommer att bli maj i år också!

Med önskan om en trevlig helg.

Läs gärna mer om ängen i de här inläggen:

Att vårstäda ängen

Högsommaräng

Ängsårets slut

Växter i det här inlägget:

• Smörboll (Trollius europeus)
• Förgätmigej (Myosotis scorpioides)
• Gökärt (Lathyrus linifolius)
• Gullviva (Primula veris)
• Ängsbräsma (Cardamine pratensis)

Vattenkanna från Stelton

Att satsa lite mer på design och kvalitet kan ha sina poänger. Det är alltid roligt att ha vackra saker omkring sig, men framför allt blir vi inte så benägna att slänga och byta ut. Vi sparar, vårdar och har kvar i stället. 


Till och med inom trädgårdsvärlden har konsumtionstakten ökat enormt och det finns hur mycket saker som helst att köpa för en billig penning, saker som kanske inte håller mer än ett par säsonger och som sedan slängs.

Vattenkanna från Stelton, design Peter Holmblad

Men vattenkannan från Stelton kommer jag aldrig slänga och den kommer att hålla resten av livet! Dessutom är den både grepp- och hällvänlig. Jag blir glad när någon gör något som både är vackert och funktionellt!

Björk och ljung

Vintern har sitt grepp om oss och tankarna söker sig till sommaren. Med inspiration av björk, ljung, sten och drivved kan man skapa en plats att vara på  vid badstranden eller utanför bastun. Naturen anger färgerna och det behövs så lite för att förstärka dem.

I trälådan växer sedum, aster, alunrot och ett gräs och stockar från en gammal brygga som slipats runda av vattnet får ligga på uteplatsen som blickfång. På sensommaren rodnar blåbärsriset.

Ljung (Calluna vulgaris) i ljuvlig blom

Är marken åt det sura hållet trivs ljungen och sprider sig i stora rosa mattor. Är man ambitiös kan man toppa plantorna lätt på våren för att hålla dem kompakta.

Träet i ett sjönära hus kan strykas med järnvitriol för att få ett grånat utseende. En bänk att sitta på behöver inte bestå mer än av en gammal väderbiten planka på ett par stenar.

Springkornet (nedan) är egentligen ettårig men förökar sig så lätt att man inte märker att det varit generationsväxling. Den trivs bra där det är lite fuktigare och inte så soligt.

Springkorn (Impatiens noli-tangere)

Vid vår egen strand växer också ängsvädd och jungfru marie nycklar i den mjuka mossan. Ljungen delar utrymme med både odon och unga granplantor och där, alldeles nära stigen skulle jag så gärna vilja lyckas med mosippa. Ingen sippa är så vacker! Men de förhållanden den trivs i kan vara ganska extrema. Bland annat gynnas den av skogsbränder, men det är ju knappast något vi kan ägna oss åt som hobbyodlare! Men den finns ibland i plantskolorna och att beställa via nätet, så ett försök blir det. Utan skogsbrand!

Växter i detta inlägg

• Alunrot (Heuchera 'Silver Scrolls')
• Ljung (Calluna vulgaris)
• Springkorn (Impatiens noli-tangere)

Trädgårdens enda ros

Rosor i mängd har inte varit att tänka på eftersom trädgården så ofta gästas av rådjur. Som granne till skog och berg har djuren sina upptrampade stigar över tomten och endast en ros har överlevt genom åren. 

Om min trädgård har en endaste ros  måste den få bli presenterad på Alla Hjärtans Dag; Clair Renaissance. Det är ingen gammal sort. Den togs fram av Poulsen Roser i Danmark under 1990-talet och skapades för att kombinera de gamla buskrosornas charm och doft, med moderna krav på härdighet mot sjukdomar och lång blomningstid. Den kan bli upp till 150 cm och blommar med underbara rosa/aprikosfärgade blommor som doftar ljuvligt. Har mörkgrönt kraftigt bladverk och rejält grenverk.

Att just Clair fick bli trädgårdens enda ros är något att bli extra glad över. Och rådjuren får plats de också!

Roligt att läsa mer om Poulsen Roser på www.poulsenroser.dk som drivits av samma släkt sen 1878. Rosorna, och de är många, som kommer från Poulsen är ju Nordens svar på Austinrosor!

Sydafrika på fönsterbrädan

I trädgårdssammanhang läser man om ståndort, odlingszon och jordmån. Genom att välja rätt växt till rätt plats finns större förutsättningar att lyckas och kanske vi väljer plantor till våra planteringar genom att lära oss om allt det där.

Men hur är det bland krukväxterna? Det är åtminstone på mina fönsterbrädor knappast någon ordning. Här väljer jag utan hänsyn till var växten kan tänkas växa i vilt tillstånd, i vilket klimat och i vilken jordmån och så står jag sen där med hoptorkade rester av något jag trodde skulle trivas så bra i stugvärmen.

Paradisträd (Crassula ovata)

Nu finns det säker många som är betydligt bättre på detta än jag. Men, tänkte jag: Var i världen är det alltid mellan 18 - 25 grader och snustorrt! Knappast någon stans, men i bl a Sydafrika finns ett klimat som så kanske ändå är något lite likt vårt torra, varma inomhusklimat. 


Så vad växer där?  I skuggigt till halvskuggigt läge trivs paradisträd, mönjelilja, novemberljus och något soligare solfjäderaloe.

Solfjäderaloe (Aloe plicatilis)

Mönjelilja (Clivia miniata)

Alla växer vilt i Sydafrikas torra klimat men behöver trots det en sval period på vintern för att vilja blomma. Nu är många av dessa vackra även utan blomning och att de just klarar ett torrt klimat gör att det lämpar sig väl att ha inomhus. De har också färger och former på blad och blommor som gör att de klär varandra bra. Mönjeliljans släta, långa blad tillsammans med novemberljuset ludna småblad i ampel, paradisträdets knubbiga växt tillsammans med aloens vackra bladrosetter.

Paradisträd (Crassula ovata) i blom.

Novemberljus (Plectranthus oertendahlii) (Foto från Wikipedia)

Får se om det går att skapa en bit  sydafrikansk natur på fönsterbrädan vid sidan av trädgårdsplanering och plantbeställningar!

Växter i detta inlägg

• Paradisträd (Crassula ovata)
• Solfjäderaloe (Aloe plicatilis)
• Mönjelilja (Clivia miniata)
• Novemberljus (Plectranthus oertendahlii)

Källa till detta inlägg:

• Foton och tips från Edvard Anderssons Växthus, Bergianska Trädgården