20 oktober 2017

Brittsommar och frost

Brittsommar och 15 grader varmt i början av veckan. Pelargoner och dahlior blommar fortfarande samtidigt som ljung och andra höstväxter fått följa med hem från plantskolan. Sommar möter höst. 

Dahlia ändrar färg
Dahlia 'Uchuu' blir aprikos på hösten.
Dahlia 'Uchuu' ändrar som alltid färg från blodrött till aprikos och rosa när nätterna blir kallare. 

Viburnum opulus
Olvonets blad i vackert rosarött bland sommarblommorna.
Olvonbusken får härligt rosaröda blad som blåser ner och lägger sig bland pelargonerna och femtungan. Olvonbuskar har vi numera flera av, även om många av dem fortfarande är små. När skogen togs ner och fröbanken i jorden gav sig till känna dök det upp flera överraskningar, bland annat skogsolvon (Vibrunum opulus). Den blommar så vackert med sina vita blommor på högsommaren och den får både fina höstfärger och röda, lite glasartade bär. En buske jag är så glad över. En naturens gåva.

Björkarna har snart släppt alla sina blad och gräsmattan blir gulprickig. Förra året krattade vi inte mycket löv och kanske är det därför koltrasten kom tillbaka i år. Den som ju älskar att böka i lövmattan i jakt på mask och småkryp.

Rostfärgat hos jordgubben.
Fantastiskt fin färg på jordgubbsbladen. De fem plantorna har givit bär men alla har blivit uppätna av möss och fåglar innan vi själva har fått glädje av gubbarna. Nästa år planerar jag att flytta in dem i det kommande växthuset.

Växthuset är planerat att byggas på gaveln av den helt nya boden. Borta är den gamla grå, gistna boden med fukt i väggarna och läckande tak. Även om den hade sin charm är det skönt med rejäl  snickarbod och en torr vedbod.

Aruncus aethusifolius
Fin färg på koreansk plymspirea.
Fin höstfärg får också koreanska plymspirean (Aruncus aethusifolius). Enligt perennboken finns en selektion från botan i Göteborg som lär få ännu finare höstfärg men den här duger gott. Annars har det i det stora hela varit sämre med höstfärgerna än i fjol. En köldknäpp för några veckor sedan fick många vackra höstlöv att skrynkla ihop sig till bruna och torra knyten. De som klarade knäppen har nu i stället fått ny växtkraft när brittsommarvärmen slagit till.

Berberis vulgaris
Litet skott av surtorn står på tillväxt.
Man har sina skyddslingar och mitt lilla surtorn (Berberis vulgaris) vårdar jag ömt. Surtorn var vanlig förr men förbjöds då den var värdväxt för svartrost som angrep havre, korn och råg. Förbudet upphävdes så sent som på 1990-talet. Den här berberisarten har större och vackrare blomklasar än den vanligare häckberberisen (B. thunbergii). Säkrast att skilja dem åt gör man på taggarna, som hos häckberberis sitter en och en men på surtornet sitter tre och tre.

Frost på lingonriset.
Så kom första riktiga frostnatten och iskristaller bildade vackra kanter på lingonriset. Men runt huset var det forfarande så varmt att pelargoner och dahlior klarade minusgraderna.

Trattkantareller.
Vid bäcken har jag mitt trattkantarellställe som alltid levererar. Flera år har jag kunnat plockat dem så sent att de varit stelfrusna som tennsoldater. Väl inne i stugvärmen tinar de och blir lika fräscha och fina som om man plockat dem i plusgrader.

Härligt med björkved till spisen.
Inomhus eldar vi i vedspisen och det är ett ständigt hämtande av ved. Men man känner sig rik när man kan ta ved från egen mark och nya vedboden kommer säkert att fylla sin uppgift.

Milda höstfärger mot granarna.
Skogen finns alldeles intill oss och milda färger på höstväxterna passar bäst. Heucheran har överlevt från förra hösten i en kruka hela sommaren. 

Grecken
Ängen är höstigt brun.
Att här varit en skog en gång är svårt att tro! Det är ett 15-tal år sedan skogen togs ner och nu börjar marken äntligen stadga sig. När det fälls många träd på liten yta frigörs kväve i marken och det kommer ofta upp mängder av björk, asp och gran. Under alla år har vi huggit sly och nu är det mest fråga om att låta välvuxna småträd få livsutrymme och jag sparar skott av lönn, oxel, rönn, ek och buskar av olvon, hassel, brakved och häggmispel. 

Nu är marken höstbrun men jag vet att det kommer en tid när ängen exploderar i försommarblomning. Visst kan man längta men jag tycker den är så vacker som den är i den bleka höstdagern.

Grecken
Stilla i viken om kvällen.
Vindstilla höstkvällar kan vara magiska. Nere vid stranden speglar sig stenarna i vattenytan och solen dalar över herrgården nere i viken. Men det kyler på och man fryser om fingrarna när man håller i kameran. Dags att gå in med andra ord!

23 november 2016

Advent och jul i kruka - en tillbakablick

Det roligt att titta tillbaka på hur man valt advents- och julblommor genom åren! Man ändrar sin smak det är helt klart. Modet ändras ju också över tid och det som är snyggt ett år ser nattståndet ut ett annat.


För ett par år sedan hade jag nästan bara vita blommor. I den gamla adventsljusstaken av mässing hamnade vita hyacinter i stället för ljus.



Den vita julstjärnan 'Princettia White' tror jag var ny då, 2014. En riktigt vit julstjärna med lite mindre blommor. En sort som jag fortfarande tycker mycket om.


Julstjärnan 'Princettia' med lite annat smått och gott på köksbänken.


Vita julrosor vill jag inte vara utan! Zinkkrukan från Slottsträdgården hade precis rätt patina, även om det säkert var fabriksgjort. 


För fyra, fem år sedan var näver och bark på modet. Det dök upp på allehanda ytterkrukor, på dosor och burkar och ljusstakar. Men visst, det var verkligen fint tillsammans med tallris, julstjärnor, murgröna och hyacinter.


Bara gröna kuddar i fina patinerade terrakottakrukor året efter "näver-året". Kanelstängerna nedstuckna i lökvaser doftade härligt i köket.


Ingen jul utan amaryllis! Så ofta jag fått lökar av snäll make eller trevliga vänner. Egentligen tycker jag allra bäst om fräkniga amaryllis med mindre blommor på fler och lägre stänglar än de så vanliga stora generösa amaryllisarna. Men en gåva är en gåva och jag man blir ju imponerad av de gigantiska blommor när de slår ut. 


Plättar i luften hade jag inte tidigare kallat julblomma men den är ju så enastående i alla sammanhang, vinter som sommar. Tror just denna blev över från något annat arrangemang och hamnade i kruka på fönsterbrädan. 2013 var året.


Året efter plättar igen. 2014 firar vi julen i en hyrd modern villa där vi bodde evakuerade efter branden. Verkligen "ljust och fräsch" i denna villa och gamla ärvda saker fick samsas med rak glaskruka för julblommorna. Men det är kul med variation!


I Bergslagen är stilen en annan men jag tycker om när det ser ut som det skulle kunna ha gjort hos mormor. En rutig duk, en gammal syltkruka. Ganska långt i från de avundsvärt snygga arrangemangen som många av er visar och som man hittar på älsklingsställen som Zetas och Slottsträdgården.


I samma stil är den här korgen med vita krysantemum och tallris. Skulle kunna passa i hörnskåpet precis som syltkrykan. Den här korgen gjorde jag som gårbortsblomma till en familj i just en gammal stuga med vita knutar där jag tycker det passar så bra.

Nu är det hög tid att planera för årets julblommor! Ett sant nöje. 


7 november 2016

Frost och fågelmat under Allhelgona

 Måndagkväll och nu måste man inse att allhelgonahelgen är över för i år. Men det har varit en härlig helg på många sätt! På flera håll i landet har det fallit snö men hos oss i Bergslagen är det fortfarande barmark. 

Frosty garden

Men helgen började i alla fall med en fantastisk frost som klädde hela naturen i ett gnistrande skimmer. I en naturträdgård kanske det inte passar med tuktade buskar men jag är glad att vi klipper några av granarna närmast huset. Det blir så vackert när frosten klär grenarna i vitt!


Det blåste från sjön och luften var fuktig och isande kall. Den formade fantastiska frostkristaller på nyponen. 

Frosty monarda

Sparade frökapslar på temynta blev också dekorativa i frosten.

Frosty quercus

Till och med eklöven tecknades så fint av iskristallerna. På de yngre ekarna sitter bladen kvar hela vintern. Den ljust gulbruna färgen är riktigt dekorativ och i visst ljus syns ekarna på långt håll.

Frosty lake

Nere vid sjön smyckades hela stranden av frost och ljuset blev kritvitt trots att solen aldrig visade sig. 

Candlelight

Som sig bör en allhelgona tände vi ljus på verandan. 

Bird feeding

Så var det också premiär för vintermat till småfåglarna. Talgoxe, blåmes och nötväcka var först på plan. Så småningom kom också svartmes och tita. När alla småfåglar flaxade iväg som på en given signal kunde man förstå att nötskrikan var i antågande. Och se, de stora vackra fåglarna kom och tog sig också ett premiärmål vid fågelbordet. I slutet av helgen hade småfåglarna vant sig vid sina betydligt större bordsgrannar men det är ändå bra om man hänger ut mat på flera ställen i trädgården. Då lir det aldrig någon kamp om födan!

Handkraft basket

Även om frosten låg över gräsmattan krattade vi en del löv. Visst är det bra att låta löven ligga kvar på gräsmattan och förmultna, men då får man ingen lövkompost! Och det är guld värt. Därför samlar ihop löven och täcker bland annat trädgårdslandet med en tjock lövmatta. På våren vimlar det av mask när man lättar på lövtäcket. 

Den fina lövkorgen är gjord av korgmakare Carina Hedin som driver Linnefors korgar i Östergötland.  Läs mer om hennes korgar här www.linneforskorgar.se

Candlelight

Japanska lyktor är så fina att dekorera med. Även om de är ömtåliga håller de länge om man sparar dem. De här lyktorna är från förra året. Skulle nog ändå vilja ha fler plantor av dem för att trygga lyktleveransen för nästa års allhelgonahelg!

2 november 2016

Trädgård i oktober - en tillbaka blick!

När jag skriver det här har oktober månad precis tagit slut. Som vanligt försvann månaden i ett nafs. Men mycket stod grönt och blommade in i det sista och flera växter bjöd på vackra höstfärger.

Calamintha nepeta

Den nyplanterade stenkyndeln blommade på och förnekade sig inte. Tänkt som sällskap till solhatt 'Magnus' har den ersatt en hopplös gammal stormhatt.

Philadelphus coronaries Finn E

Schersminen 'Finn E' överraskade med en lysande gul höstfärg. En riktigt färgklick under regniga och gråa dagar. Den fick sina första blommor den här säsongen så nu hoppas jag att den ska bjuda på rikligare blomning nästa säsong.


Krysspaljéer för att dölja grunden kom äntligen på plats och vi behövde klippa ner perennerna i förtid för att komma åt och spika läkten. Allt läkt är målat med järnvitriol och ska gråna med tiden är det tänkt. När verandan byggdes om drömde jag om en gammaldags punchveranda med smårutiga fönster, men de nuvarande glaspartierna är bara tio år gamla och ibland måste man hejda sig. Vore ju rena, rama snurren att kassera dem efter så kort tid!

Aruncus aethusifolius

I lilla röset utanför trappan flammade koreansk plyspirea. Kärleksörten brukar vara fin men i år hade gröna larver ätit upp alla blomknoppar så det blev inget av med vacker höstblomning. 

Rhododendron Schlippenbachii

Koreansk azalea 'Schlippenbaccii' får precis som många andra azaleor fin höstfärg. På försommaren får den ljuvliga äppelblomsliknande blommor. Ser ut som en svärm fjärilar besöker busken! Den är början på ett skuggparti med blåbärsris, träjon och skogsolvon. 

Rosa rugosa Louise Bugnet

Vresrosen 'Louise Bugnet' fick sig en rejäl törn under bygget men klarade livhanken ändå. Fin höstfärg får den i alla fall även om blomningen inte var något vidare i år.

Dahlia Uchuu

Dahlian 'Uchuu' ändrade färg när vädret blev svalare. Under sommaren var den vackert blodröd men i oktober bleknade den till den här fina och milda färgen. Lite roligt faktiskt!

Dryopteris

I varje trädgård finns det växter som blir riktiga karaktärsväxter. Växter som blir stora och ståtliga, som bildar blickfång eller som förekommer i mängd. Hos oss är det träjon. Den dyker upp över allt och man får hålla efter den så den inte tar överhanden. Men jag gillar den verkligen. Den är friskt grön hela säsongen och tålig som få. 

Dryopteris

På hösten bleknar den till halmgult, blir sen ljusbrun och vissnar till slut i ett mörkt rostbrunt trassel. Snygg då också. Brunt är en höstfärg som man bör uppskatta mer tycker jag.

Calluna vulgaris

Under slutet av oktober tömdes en del lådor och sommarblommorna hamnade på komposten. Ljung, prydnadskål, vackra gräs och murgröna fick ersätta.


Av de sista sommarblommorna kunde man ändå få njuta någon extra dag och jag samlade ihop dem på ett fat. Fantastiskt vilka färger!

Spirea x billardi

Naturen alldeles inpå knuten och färgerna är lite mildare än i trädgården. I skogen på andra sidan vattnet avslöjar de gula inslagen att det inte alls bara är granskog. Så lätt att tro det sommartid när allt har samma gröna färg. 

Vintervy Gräcken

Idag fick vi bråttom. Nu väntas köldgrader och vi hade nästan inte förberett någonting. På andra sidan sjön kunde man se hur frosten långsamt närmade sig. Dags att gräva upp dahliaknölar och fuchsior, dags att gräva ner alla krukade perennsticklingar i trädgårdslandet. Det blev ett schå men nu är det klart! Det blir kallt och soligt i morgon enligt prognosen. Kan bli en skön utedag!

29 oktober 2016

Minicyclamen

Jag tycker så mycket om cyklamen! I rosa, vita, lila och röda nyanser bedårar den oss under hösten. Den är så älsklig att man gärna sätter den mitt på matbordet för att kunna ha den intill. Men där blir det alldeles för varmt och mörkt. Bladen gulnar och de nya knopparna slokar och torkar in.

Cyclamen persicum

Får den bestämma själv står den helst på ett svalt och mycket ljust ställe. Hos mig har jag den på den inglasade terrassen.

Cyklamen kallas ibland för mormorsblomma även om den inte är lika gammal i våra hem som julbegonian och julkaktusen. Vi som lever idag har knappast mor- och farföräldrar födda på 1800-talet och vad som är mormorsblomma eller inte, förskjuts genom decennierna. Jag läser att cyklamen  i förädlad form i alla fall funnits som höst- och vinterblomma i över 100 år. Så länge har den nämligen varit föremål för förädling, ett arbete som startade i slutet av 1800-talet.

Cyclamen persicum

Idag finns cyklamen i många färger och storlekar. Dessutom finns blommor med både släta och krusiga kronblad. Förädlingsarbete har givit oss tåligare sorter som lämpar sig bättre för det torra inomhusklimatet och idag är det inte en omöjlighet att övervintra cyklamen och njuta av den i flera år. Läser man om den i gamla trädgårdsböcker beskrivs den som lite knepig och man tyckte att det inte var någon idé att spara den efter att den blommat klart.

Cyclamen persicum

Min cyklamen på bilderna är en minicyklamen som är en korsning mellan den förädlade cyklamen och den rena arten (C. persicum). Den har behållit de bästa egenskaperna från sina föräldrar och den anses vara tåligare och ha längre blomning än de hårdförädlade sorterna. Kanske ser den ut som de första cyklamen som sattes i kruka i slutet av 1800-talet innan förädlingsarbetet gav oss större plantor, krusiga kronblad och olikfärgade blommor? Hursomhelst är den lilla nätta minicyklamen bedårande.